I väntan
i väntans ensamma kalla vindar
skriker jag mitt plågade rop på hjälp
min hals svider av ansträngningen att använda rösten
den röst jag så länge sedan förlorat
mitt rop slits i stycken av de hårda vindilarna
jag är ensam
skriker jag mitt plågade rop på hjälp
min hals svider av ansträngningen att använda rösten
den röst jag så länge sedan förlorat
mitt rop slits i stycken av de hårda vindilarna
jag är ensam
Kommentarer
Trackback