I väntan

i väntans ensamma kalla vindar
skriker jag mitt plågade rop på hjälp
min hals svider av ansträngningen att använda rösten
den röst jag så länge sedan förlorat
mitt rop slits i stycken av de hårda vindilarna
jag är ensam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0