Jag slår upp..
Jag slår upp ögonen och ser mig omkring, men till min förvåning finns du inte där. "Är du där?" frågar jag ut i luften, men inget svar kommer utom de kalla väggarnas eko. Jag undrar fortfarande var du är, var du tagit vägen. "Är du kvar hos mig?" säger jag, men det ekar tomt härinne. Jag sätter mig upp och fumlar runt i det halvdassiga mörkret efter dig, men det är tomt på de skrynkliga lakanen, inte ens värmen efter dig finns kvar. Plötsligt minns jag att jag har en lampa vid sängen, men i min hast att tända den för att se om dina kläder är kvar råkar jag välta den i golvet, så jag blir sittande i mörkret en stund, oron börjar smyga sig in.
Med överdriven försiktighet sätter jag ner fötterna på det kalla golvet och ställer mig naken upp i rummet jag fortfarande knappt kan se. Jag drar över mig täcket vi delat bara för en stund sedan och försöker tafatt hitta min väg till dörren. Så småningom finner min sökande hand dörrhantaget och jag öppnar den och finner ett svagt ljus från badrummet. Tyst trampades längs hallmattan närmar jag mig den gläntande badrumsdörren, i hopp om att finna dig jäsandes i ett varmt skumbad och med en sval handduk över ögonen, så jag kan glida ner hos dig och få känna din kropp mot min igen. Med en lätt knuff glider dörren upp och avslöjar ett tomt badrum, sånär på din sminkväska som ligger öppnad och vält på handfatet och den halva kopp svalnat kaffe du ställt ifrån dig där.
Jag inser så småningom att du inte är kvar, så jag går med långsamma steg mot ytterdörren för att låsa den efter dig. Strax efter, på väg tillbaka till sovrummet så känner jag tomheten falla ner på mina axlar igen, och med en tung suck som ekar mellan hallväggarna känner jag mig plötsligt alldeles matt igen, som om allt bara varit en dröm, en lång underbar önskedröm. Jag drar igen sovrumsdörren igen och lägger mig mitt på sängen i fosterställning, letar med ena handen reda på mitt favorigosedjur och håller det tätt intill mig tills jag somnar om.
Under några timmar är mina tunga, långsamma andetag det enda som hörs i rummet.
Med en lätt beröring av din hand på min kind väcker du mig, långsamt, som om jag varit gjuten i is vecklar jag ut min hårt spända kropp och vänder mig mot dig, för att kunna ta emot din lidelsefullt heta omfamning. "Du kom tillbaka till mig" viskar jag mot din hals, "tack". Vi somnar i varandras armar med gosedjuret i dina och du i mina, så tyst, så fridfullt, så som det alltid borde vara....
Jag slår upp ögonen och ser mig omkring.....
Med överdriven försiktighet sätter jag ner fötterna på det kalla golvet och ställer mig naken upp i rummet jag fortfarande knappt kan se. Jag drar över mig täcket vi delat bara för en stund sedan och försöker tafatt hitta min väg till dörren. Så småningom finner min sökande hand dörrhantaget och jag öppnar den och finner ett svagt ljus från badrummet. Tyst trampades längs hallmattan närmar jag mig den gläntande badrumsdörren, i hopp om att finna dig jäsandes i ett varmt skumbad och med en sval handduk över ögonen, så jag kan glida ner hos dig och få känna din kropp mot min igen. Med en lätt knuff glider dörren upp och avslöjar ett tomt badrum, sånär på din sminkväska som ligger öppnad och vält på handfatet och den halva kopp svalnat kaffe du ställt ifrån dig där.
Jag inser så småningom att du inte är kvar, så jag går med långsamma steg mot ytterdörren för att låsa den efter dig. Strax efter, på väg tillbaka till sovrummet så känner jag tomheten falla ner på mina axlar igen, och med en tung suck som ekar mellan hallväggarna känner jag mig plötsligt alldeles matt igen, som om allt bara varit en dröm, en lång underbar önskedröm. Jag drar igen sovrumsdörren igen och lägger mig mitt på sängen i fosterställning, letar med ena handen reda på mitt favorigosedjur och håller det tätt intill mig tills jag somnar om.
Under några timmar är mina tunga, långsamma andetag det enda som hörs i rummet.
Med en lätt beröring av din hand på min kind väcker du mig, långsamt, som om jag varit gjuten i is vecklar jag ut min hårt spända kropp och vänder mig mot dig, för att kunna ta emot din lidelsefullt heta omfamning. "Du kom tillbaka till mig" viskar jag mot din hals, "tack". Vi somnar i varandras armar med gosedjuret i dina och du i mina, så tyst, så fridfullt, så som det alltid borde vara....
Jag slår upp ögonen och ser mig omkring.....
Kommentarer
Trackback
